Anvisning för att ta upp våld på tal

Allmänna anvisningar

• Gör det till en systematisk, för ditt eget arbete lämplig och för dig naturlig praxis att ta upp våld på tal.
• Känslan av trygghet är en väsentlig del av välbefinnandet, och man kan fråga alla om den. Om misstanke om otrygghet och våld uppstår har yrkespersoner skyldighet att kartlägga situationen noggrannare.
• Då du frågar om våld, se alltid till din egen och din klients säkerhet.
  • Ta upp våld endast i samtal på tu man hand.
  • Om du använder en blankett som stöd, be inte klienten fylla i blanketten hemma och ge den inte åt klienten.
  • Om du misstänker att din klient kan bete sig våldsamt, ta inte upp saken om du är ensam.  
  • Använd vid behov en tolk.
• Den som berättar om våld får mest hjälp av ett icke-brådskande bemötande: den som tar upp ämnet skapar en lugn stämning och stannar upp vid det.
• Med en vänlig och förstående attityd minskar du den andras behov av att försvara sig.
• Gör inga antaganden, utan möt klienten i hens egen livssituation.
• En vuxen människa ska höras om hens egna önskemål och sitt stödbehov. Först därefter kommer rekommendationerna om tjänster och fortsatta åtgärder.
• Fråga om möjligt om våld av bägge parterna i parrelationen, vid behov också av barnen.
• Innan du samtalar med den misstänkta förövaren, säkerställ först tryggheten för den som berättar om/upplever våld.
• Om misstanken om våld har väckts men du inte kan fråga om saken på tu man hand i den aktuella situationen, ring upp klienten efteråt och/eller ordna en ny tid för ett enskilt samtal.

Att fråga om våld

• I allmänhet kan man inleda samtalet genom att fråga allmänt om familjen och parförhållandet eller om måendet och orken.
• Om det känns naturligare att fråga om trygghet och otrygghet än att fråga direkt om våld, fortsätt med dem.
• Om misstanke om våld väcks, utgå från observationer – inte från oro.
• Varför-frågor är svåra och kan låsa diskussionen.
• Eftersträva öppna frågor och fördjupa samtalet enligt vad den andra personen säger. Undvik direkta frågor som kan besvaras med "ja" eller "nej".
• Nöj dig inte med enkla svar utan fråga vid behov mer.
• Fokusera på att lyssna.
• Sätt ord på dina iakttagelser vid behov. Precisera ännu om du har tolkat rätt.
• Om klienten har invandrarbakgrund och språkkunskaperna är bristfälliga, ställ tydliga, konkreta frågor till exempel: "Är du rädd för någon person?" "Vem?" "Har någon gjort dig illa?" "Vem?" Kontrollera också att du har förstått klientens berättelse rätt.
• Om det gäller en flykting, kom ihåg att också utreda möjligheten för människohandel. Mer information: ihmiskauppa.fi.

Inledande frågor till ämnet

• ”Jag har märkt att sådana här livssituationer är utmanande för många… Hur har det upplevts i er familj…”
• ”Är du nöjd med din parrelation och ditt familjeliv för tillfället?” ”Vad fungerar bra?” Vad kunde vara bättre?”
• "Vilka ämnen bråkar ni om och hur ofta?" "Vad händer då?"

Våldsspecifika frågor

• “Finns det någon i ditt liv vars beteende gör dig rädd?”
• "Finns det svartsjuka i er parrelation? Hur syns det?”
• "Hur påverkar användning av alkohol eller droger din partners beteende eller ditt beteende?"
• "Är du orolig för din makas eller makes beteende?"
• ”Har du negativa känslor mot din partner eller dina barn?” ”Hur syns dessa känslor i din vardag?”

Fördjupande och preciserande frågor

• "Berättar du mer om det här..."
• "Vad menade du när du sa att..."
• "Vad tycker du själv om saken?"
• "Vad skulle du önska hände i saken?"
• "Vad skulle din make eller maka eller ditt barn svara om jag ställde samma fråga till hen?"
• "Förstod jag rätt att du menade..."

Så här tar jag upp våld på tal med ett barn eller en ungdom

Allmänt

• Alla som i sitt arbete möter barn och unga har skyldighet att observera barnets välbefinnande. Eftersom ett barn eller en ung person vanligtvis inte spontant berättar om våld, måste man fråga om det.
• Konversationen kan inledas genom att allmänt fråga ”Hur står det till?” eller ”Hur mår du?”
• Samtalet kan fortsätta med att till exempel fråga om barnet eller den unga ibland blir rädd någonstans eller om någon behandlar hen illa eller orättvist. Av barnet eller den unga kan man fråga hur hen beskriver sin relation till sina föräldrar eller vänner samt vilka konflikter som har förekommit i relationerna. Om gräl och grälande är det bra att fråga direkt: "Hur grälar man hos er?" "Vilka ämnen?" "Hur ofta?" "Med vem uppstår det bråk?" "Vad händer i bråk?"
• Av unga som är i ett förhållande lönar det sig att fråga om deras parrelationer. "Hur känns det att vara i en parrelation?" "Finns det situationer i förhållandet som känns obekväma eller ångestfyllda och som du skulle vilja prata med någon om?"
• När du märker ett gynnsamt tillfälle att inleda en diskussion, använd det!
• Tips: Turva10 är ett kostnadsfritt verktygsmaterial för att ta upp svåra frågor från Förbundet för mödra- och skyddshem, som kan laddas ner från internet. Eftersom det kan vara svårt att sätta ord på våldserfarenheter antingen på grund av traumats karaktär eller barnets ålder och utvecklingsnivå, finns det till exempel bildkort för att ta upp trygghet samt otrygghet och våld med barn och unga i olika åldrar.

När ett barn eller en ung person berättar om våld:

• Lyssna lugnt. Tacka barnet eller den unga för att hen berättar om en så viktig sak för dig. Befria barnet eller den unga från skuld.
• Skriv så noggrant som möjligt upp vad barnet eller den unga säger. Låt barnet eller den unga berätta med egna ord. Du kan ställa preciserande frågor, till exepel: ”Vad menade du när du sa att...?” ”Kan du berätta lite mer om när...?”
• Håll dig till barnets eller den ungas berättelse och för inte in nya perspektiv i diskussionen. Gör inga egna antaganden eller tolkningar. Anteckna också situationen, där saken kom fram (till exempel vad som hände strax innan eller vad man pratade om) samt de frågor som ställdes till barnet eller den unga.
• Ställ öppna frågor, undvik att leda till exempel:”Var har du fått det där blåmärket?” vs ”Har någon slagit dig?”
• Med tanke på fortsatta undersökningar är det bättre att man inte har diskuterat saken särskilt detaljerat med barnet/den unga, det vill säga att barnets eller den ungas tankar har påverkats så lite som möjligt. Det betyder dock inte att man inte kan prata med barnet eller den unga om våld. Barnet eller den unga har rätt att berätta om hen så önskar och den vuxna har då skyldighet att lyssna.
• Om du är osäker på hur du borde agera i situationen, kan du konsultera barnskyddet också om vad det lönar sig att fråga barnet eller den unga i situationen. Till barnet eller den unga kan man till exempel säga att vi pratar strax vidare när vi hittar en lugn plats, och under tiden göra en konsultation. Du kan också be en arbetspartner vara med och lyssna på barnets  eller den ungas berättelse, bara du kollar att det passar för barnet eller den unga.
• Var ärlig mot barnet eller den unga. Berätta vad som händer härnäst. Lindra barnets eller den ungas nöd och rädsla.  Det är särskilt viktigt för barn och unga hur professionella bemöter hens föräldrar.
• Om vårdnadshavaren misstänks för våld, vänta med att lämna ut uppgifterna tills saken har klarats upp av barnskyddet. Konsultera polisen om att göra en utredningsbegäran.
• Observera att barnets eller den ungas berättelse kan förändras. I dessa situationer vore det viktigt att reda ut varför.