Det är viktigt att ta upp saken för diskussion när det uppstår oro för att en människa använder rusmedel. Att diskutera rusmedel kräver mod och ibland upplevs det som svårt att prata om rusmedel. Ju svårare det känns att prata, desto viktigare är det att börja i tid så att problemen inte hinner bli större under åren som går.

Hur tar jag upp oron för en närståendes användning av rusmedel?

Det är bra att reservera en lugn plats och en lämplig stund för diskussionen. Det är bra att fråga den närstående om det nu skulle vara ett lämpligt tillfälle att diskutera något som man själv gått och funderat på. När diskussionen inleds är det bra att beakta att samtalsparterna är lagom utvilade och lugna och att man till exempel inte känner sig särskilt upprörd eller hungrig. 

En bra utgångspunkt för att inleda diskussionen är att börja med att berätta om sin egen oro och diskutera sådant som man har märkt och sett i den närståendes mående. 

Att diskutera innebär också alltid att lyssna till den andra. Varje diskussion är unik, det finns inte bara ett rätt sätt att prata. Det är bra att beakta att människan ibland försvarar sig och förnekar situationen. Ändå kan det vara så att hen själv funderar på saken. Dessa diskussioner avklaras sällan på en gång, utan man återkommer till dem. Efter en tid kan du återkomma till ämnet och fråga till exempel: kommer du ihåg att vi pratade tidigare och vad tänker du nu om saken? 

En öppen attityd påverkar diskussionens slutresultat, det lönar sig inte att göra tolkningar eller döma en annan person. Det är särskilt viktigt att respektera den andra under diskussionen. Man kan söka hjälp som stöd för den närstående om den närstående vill, men hen fattar själv besluten.   

Det är viktigt att ta hand om sin egen ork och söka hjälp om den närståendes situation belastar. 

Hur för jag rusmedel på tal som yrkesperson?

En miniintervention handlar i korthet om att identifiera missbruk och rådgivning i förhållande till detta. Metoden har ursprungligen utvecklats för rådgivning i ett tidigt skede för personer som använder alkohol på ett skadligt sätt, men den kan också användas för andra situationer där man vill stöda kunden i att ändra sitt beteende. En miniintervention är ett enkelt, snabbt, förmånligt och effektivt sätt att diskutera missbruk. 

I miniinterventionen styrs verksamheten av "FRAMES"; feedback, responsibility, advice, menu, empathy, self-efficacy. 

Feedback. Ge respons samt allmän och individuell information om alkohol.

Responsibility. Betona att klienten själv är ansvarig för förändring.

Advice. Erbjuda hjälp och stöd för förändring.

Menu. Strategier och praktiska verktyg för att minska användningen av rusmedel.

Empathy. Förståelse för att förändringen kan vara svår och ett varmt, reflekterande och empatiskt förhållningssätt till klienten.

Self-efficacy Uppmuntra och stärka personens tilltro till sin egen förmåga att genomföra en förändring. 

Miniinterventionens grundstenar: 

  1. Fråga klienten
  2. Identifiera riskerna eller problemen
  3. Motivera till förändring
  4. Följ upp framstegen 

 Mer information om diskussion och miniintervention finns på THL:s webbplats. 

 På webbplatsen Päihdelinkki (Droglänken) finns tips på hur man kan minska problemanvändning. 

 Hur och varför lönar det sig att fråga? 

  • Eftersom användningen av rusmedel kan orsaka eller förvärra många sjukdomar, borde det vara en del av det dagliga klientarbetet inom hälso- och sjukvården att ställa frågor om användningen av rusmedel och kartlägga den. Största delen av klienterna går med på att diskutera om rusmedel. 
  •  Ju tidigare man kan identifiera riskkonsumtion av alkohol, användning av narkotika, blandmissbruk, skadlig användning av tobaksprodukter eller skadligt penningspelande, desto mindre är riskerna för allvarliga problem och skador. 
  •  För att identifiera riskkonsumtion av alkohol kan man använda AUDIT- eller AUDIT-C-enkäten eller bara direkta öppna diskussioner och frågor om användning av alkohol eller andra rusmedel. 
  • Man kan börja diskussionen med en öppen fråga, till exempel Vad tänker du om att använda rusmedel? Hur mycket rusmedel använder ni? Hur ofta använder ni rusmedel? 
  • En sluten fråga, dvs. en fråga som kan besvaras med "ja" eller "nej", kan leda till att diskussionen dör ut, särskilt om klienten förnekar användning av rusmedel. 
  • En öppen fråga lyfter inte nödvändigtvis fram problemanvändning, men med hjälp av den kan man öppna diskussionen mer och ur olika synvinklar. Därefter kan man fortsätta med öppna frågor eller precisera något med följdfrågor.
  • Det kan vara informellt, man behöver inte vara expert på metoden. 
  •  Att ställa frågor sätter fart på tankarna. 

Var får rusmedelsanvändare och närstående hjälp?